Ulla Magnusson och Lisbeth Vecchi (SE)

Ulla Magnusson är en av landets mest erfarna stråkpedagoger. Hon har fostrat generationer av framgångsrika stråkmusiker och pedagoger. Ulla har undervisat 26 år i violin- och violametodik vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och hon har också mer än 40 års erfarenhet av såväl musik/kulturskola som privatundervisning. Ulla är sedan 1980 lärare vid Lundgrenska stiftelsens kurs för unga stråkmusiker i Kall (numera Falun) som grundades av Sven Karpe. Hon har lett många fortbildningskurser och studiedagar för utövande stråklärare. 1996 erhöll Ulla Magnusson Kungliga Musikaliska Akademiens pedagogpris och 2009 dess medalj för tonkonstens främjande.

Lisbeth Vecchi är också en av landets mest erfarna stråkpedagoger och lärarutbildare. Hon har haft sin långa pedagoggärning knuten till Musikhögskolan i Göteborg. Tidigt kom hon som en av de första i landet att specialisera sig på ergonomi för stråkmusiker. På det arbetsfältet hor hon gjort unika insatser och har ett mångårigt engagemang bland annat vid flera av landets symfoniorkestrar. Även Lisbeth har erhållit Kungliga Musikaliska Akademiens medalj för tonkonstens främjande.

Ulla Magnusson och Lisbeth Vecchi utsågs till hedersmedlemmar i Svenska Stråklärarförbundet vid Stråkdagarna i Malmö 2017.

Stråkdagarna 2019

Övningar för att utveckla ditt spel maximalt och slippa belastningsskador

Det ska bli stimulerande och spännande att under Stråkdagarna i Malmö få utbyta idéer med alla kunniga och erfarna kollegor och att få göra seminarium med Lisbeth Vecchi. De ergonomiska kunskaper jag fått tack vare det nära samarbetet med Lisbeth har varit av största betydelse i min yrkesroll och genomsyrar alltid min undervisning.

Under min tid som violin- och violametodiklärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm var jag under många år resurslärare för violinstudenter som drabbats av belastningsskador och spänningar, vilket hindrade deras frihet i musicerandet. Jag filmade studenten under spelning. Därefter tittade vi gemensamt på filmen, och oftast kunde studenten då själv konstatera vad i kroppshållningen som var orsak till problemen. På detta sätt blev studenten medveten om vikten av att alltid ha ett ergonomiskt synsätt. En student sa: ”Nu förstår jag vad som passar bäst för mig, och jag vågar variera och behöver inte känna att jag måste lägga om tekniken varje gång jag möter en ny lärare.”

För mina elever har det blivit en självklarhet att uppvärmning inte betyder att starta med att spela en skala, utan att det är viktigt att börja med ergonomiska övningar. Då jag i olika sammanhang arbetat med orkesterspel har det varit lika viktigt att alltid starta med en kort ergonomisk uppvärmning, samt gärna också ha pausgympa i mitten av repetitionen.

Vid den årliga ”Kallkursen” (numera i Falun) för unga violinister och violaster startar dagen alltid med 30 minuter gemensam ”fiolgympa”, då vi arbetar med de grundläggande rörelserna i fiolspelet. Att förmedla ergonomiska kunskaper har varit lika självklart vid ovan nämnda kurs som vid de metodikkurser för violinpedagoger och musiker vid vilka jag har varit lärare. ”Jaha, de här ergonomiövningarna kan jag använda till alla mina elever. Det spelar ingen roll om de är 7 eller 17 år”, sa en kursdeltagare. Lisbeth Vecchi gästade varje metodikkurs vid två tillfällen. Hon är även varje år gästlärare vid ”Kallkursen”. I samband med dessa kurser har hon filmat varje deltagare och därefter givit individuellt anpassade råd. Ovärderligt!

Det går att köpa ett nytt instrument men aldrig en ny kropp. Var rädd om detta ditt viktigaste instrument!

Vi ses i Malmö!

Ulla 

Jag ser mycket fram emot Stråkdagarna i Malmö med utbyte av idéer, tankar och erfarenheter. Att göra ett seminarium tillsammans med Ulla Magnusson känns nu så självklart och spännande att det är konstigt att det dröjt så länge! Vi har en gemensam bakgrund från Kallkursens morgonsamlingar på 50-talet med Sven Karpe och Carl Fleschs Urstudien, och därefter många års pedagogiskt arbete med bland annat Paul Rolland och Sheila Nelson som inspiratörer för helhetstänkande. Årligen återkommande Stråkdagarna startade jag 1990 på Musikhögskolan i Göteborg, och till min glädje fortsätter detta arbete. Med alla förberedelser har jag full förståelse för att det numera är vartannat år.

Det hela började 1989 med besök av Knut Olseng från Oslo Musikhögskola. Han redovisade sin forskning om belastningsskador hos musiker och musikskoleelever. Musiker är bland de mest skadebelastade av alla yrkeskategorier! Varför? Jag startade ett samarbete med ett professionellt team – läkare, sjukgymnast och rörelse- och andningspedagog, och med min kollega Angelika Kjellberg, lärare i rytmik. Stråkrytmik såg dagens ljus i Mölndals kulturskola tillsammans med Ylva Lundberg och Andrine Bendixen Mangs. Det var en spännande, kreativ tid och stråkrytmiken lever vidare i Mölndal!

Nu fattades bara kontakten med alla duktiga stråklärare runt om vårt avlånga land och kollegor från övriga världen. Många gästlärare som arbetat med helhetstänkande i sin undervisning har berikat vårt kunnande varje år, alltid hand i hand med ergonomiska seminarier. Vi har spelat tillsammans, utforskat, prövat, stött och blött. 1995 hölls en stor ergonomikonferens i Göteborg. Huvudföreläsarna kom från The Miller Health Care Institute for Performing Artists i New York som vårt team besökt två år tidigare. Läkare, sjukgymnast, instrumentalpedagog och ibland även psykolog samarbetade där, och videofilmning av spelteknik var en viktig del i deras arbete.

Under nästan 15 år arbetade vi på motsvarade sätt i Göteborg och mötte alla sorters instrumentalister samt sångare och skådespelare med röstproblem. Kroppen är ett fantastiskt instrument som måste användas på ett naturligt och varierat sätt för att må bra och för att vi fullt ut ska kunna frigöra speltekniken så att vi klarar av mycket musicerande.

Mer om detta när vi ses i Malmö!

Lisbeth